Tyskland har sin tid i rampljuset i Windows of the World butiken! WoW har nämligen fått en ny kollektion, denna gång med Tyskland som 'tema'. 

Varje gång affären kommer ut med en ny kollektion brukar jag bli glad och lite förväntansfull, även om de senaste kollektionerna kanske inte har varit en hit. Men det är nog för att de första som kom var väldigt fina. Så, nu blev jag lika förväntansfull igen. Speciellt efter att jag sett den fina bilden man fick skickat till sig, där ser allt jättefint ut.

Men är jag kom till affären blev jag faktiskt lite besviken, jag trodde att kläderna mer skulle se ut som på bilden. Men det kanske dem gjorde bara att jag inte tittade så noga på bilden? I vilket fall som helst så tycker jag inte att de var så jättefina. Men, nästan alltid så brukar jag hitta vissa godbitar, och denna gång blev det den söta hunden, en grå kavaj och en senapsgul väska.
Så, så dåligt var det inte, det säger jag inte. Men jag tycker att kläderna ibland kan vara lite överdrivna och lite konstiga.

Men, detta är bara mina egna åsikter, som med alla andra inlägg jag skrivit. Vad tycker ni om kollektionen?

# RosaSmurf

 

Jag skulle vilja vara med men har inte råd, hur gör jag?
- Du behöver inte köpa plaggen, styla din medoll i omklädningsrummet.

Kan man använda sig av andra tjejplagg eller måste allt vara för killar?
- Du får använda dig av precis vad som helst!

Måste hela tröjan synas eller får man ha en jacka över?
- Så länge man ser plagget hyfsat bra så är det godkänt.

Hur tar jag en bild på outfiten?
- Använd printscreen!
http://stardollzerosv.blogg.se/2009/december/print-screen.html

Kan man skapa sin outfit i suiten?
- Nej, det kan man inte.

Mitt bidrag syns inte bland kommentarerna. Varför?
- Kommentarerna med ett bidrag kommer inte att godkännas just för att ni
ska använda er egen kreativitet och inte härma andra.

Hur använder jag tinypic?
- Hittade en gammal bild av ...Cleopatra..., klicka på bilden nedan för beskrivning.

 

Gå till goproxing.com

Sök efter: http://www.stardoll.com/en/clubs/home.php?id=3352885&action=ma&ac=3352885

Logga in

Klart!

---

Logga in på Stardoll.com

Gå sedan HIT och skapa ett part som är öppet för alla

Klart!

Hej! Här kommer äntligen ännu en novell. I en av kommentarerna till ett inlägg jag skrev frågade någon om jag inte kunde skriva om en kille som var kär. Och det är precis vad den här lilla novellen handlar om! Men eftersom jag inte är kille och inte vet exakt hur de beter sig så vävde jag även in en tjejs tankar i novellen. Hoppas ni gillar det!

---

Felicia öppnade väskan och letade runt efter matteboken. Varför låg den inte där? Hon var helt säker på att hon hade lagt ner den.

 

Anton står några skåp bort, han har precis lagt upp sin mattebok på skåpet och ska snart gå upp till lektionen.

Felicias röda hår föll ner och bildade en gardin runt hennes ansikte. Anton såg på när hon irriterat strök det bakom örat och letade vidare i väskan. Skulle han gå fram kanske? Fråga om hon hade glömt boken hemma och kanske erbjuda henne sin egen?

Medan han stod där vid sitt skåp och grubblade hann Marcus från klassen före.

- Ey, Felicia, glömt boken eller?

- Asså jag var helt säker på att jag hade lagt ner den! suckade hon till svar.

 

Just i det ögonblicket hatade Anton Marcus. Felicia var ju hans! Eller, ja, typ. Någon dag kanske hon skulle vara det. Han stängde skåpet, låste det och gick förbi dem påväg till lektionen.

Han sneglade på Felicia när han gick förbi, och hon tittade tillbaka. Var det bara inbillning, eller såg han nyss ett litet leende på hennes läppar? Han log tillbaka lite och fortsatte bort.

 

Felicia ligger på sängen, med Two Door Cinema Club i öronen och stirrar upp i taket.

Anton, han var ju ganska fin ändå. Hon log lite för sig själv och tänkte på Antons sandblonda hår och hans fina mun. Var hans ögon gröna eller blå? Hon visste inte, men hon ville veta.

- Jag får kolla imorgon, tänker hon för sig själv och byter låt. I can talk rullar igång och hon ryser över armarna, att något kunde vara så bra.

 

I andra änden av stan sitter Anton med svenskaboken, de ska ha läst ut den om en vecka. Men i huvudet på Anton ryms just nu bara en sak. Felicia. Katniss och Peetas äventyr på arenan ligger långt bort i tankarna. Han tänker på Felicias vackra händer och hals, hennes nyckelben och vackra ögon. Ögonen som glittrar när hon ler.

 

Mobilen surrar till och alarmsignalen går igång. Anton famlar efter telefonen och stänger av alarmet. Han suckar, gäspar och gnuggar sig i ögonen. Sedan sträcker han på sig, men ångrar sig och dunsar ner i sängen igen.

- Fem minuter till, tänker han för sig själv.

Felicia är inte heller den morgonpigga typen så även hon tänker samma tanke och dyker ner i sängen igen.

 

Klockan 8.20 börjar skoldagen och några minuter innan det är dags för svenska står både Anton och Felicia vid sina skåp och hänger av sig ytterkläder och plockar fram rätt böcker ur skåpet.

- Det är svenska, va? säger Felicia och vänder sig mot Antons håll.

Anton blir lite chockad men svarar snabbt att ja, det är det.

- Har du läst ut boken ännu? frågor hon honom.

- Ne, har inte orkat, säger han och skakar på huvudet. Vilket ju inte var sant, han hade ju tänkt på henne istället. Men det kunde han ju inte säga.

- Inte jag heller, säger hon. Vi börjar snart, så vi ses i klassrummet! säger hon och sedan går hon.

 

Anton ser efter henne och suckar för sig själv. Varför skulle det vara så svårt?

Felicia tänker även på Anton när hon går upp till lektionen. Fy fasen vad fin han var. Men varför skulle en kille som Anton någonsin gilla henne? Nej, det skulle aldrig hända. Det måste gå emot någon naturlag av något slag.

 

På kvällen sitter Anton vid sin dator, han knappar in ett f i webbläsaren och klickar på enter. Facebook öppnas upp och överallt sitter folk och skriver om vad de gör och skriker om uppmärksamhet med sina bilder med ”djupa” bildtexter.

- Och vem tusan bryr sig? tänker Anton när Marcus checkar in hos Rasmus i klassen.

Och då ser han att Felicia också är inloggad, bredvid hennes namn i chatten syns en liten grön cirkel.

Han blir svettig om händerna och tänker att han måste skriva något. Men hon hinner före.

- Hej :) dyker det upp i ett fönster på skärmen.

- Tja :)<3 skriver han tillbaka. Var hjärtat ett misstag? Var det för mycket kanske?

Men nej, hennes svar följs även det av ett hjärta. Och då kan Anton inte hålla sig längre. Hans fingrar flyger över tangenterna och innan han vet ordet av har han tryckt på enter. Nej! Vad hade han gjort? Skit också. Han vilar huvudet i händerna och ångrar sig.

 

I sitt rum sitter Felicia och är även hon lite svettig om händerna. Hon kunde inte fatta att hon chattade med Anton! Anton med de gröna ögonen. Hon hade tittat efter i skolan idag, och hans ögon var gröna. Han var så fin.

Under hennes ”Vad gör du då? :)<3” i fönstret dyker det upp ett svar från Anton.

- Jag tror jag gillar dig...

Det är precis vad det står. Inget mer, bara det. Hennes hjärta börjar slå fortare och hon känner hur hon blir varm om kinderna.

Kunde det vara sant? När hon skriver sitt svar känner hon hur hennes fingrar darrar.

 

Anton ser i fönstret att Felicia håller på och skriver ett svar. Efter vad som känns som en evighet dyker det upp.

- Tror gör man i kyrkan :P<3

Han skrattar för sig själv men vågar inte hoppas på något, vad skulle det betyda egentligen?

Han frågar henne vad hon menar med det. Felicia skriver tillbaka att det inte betyder något speciellt, men att hon också tror.

Anton blir så glad att han ler stort och gör en segergest. Felicia. Felicia. Felicia. Hon gillade honom också. Att man kunde vara så lycklig!

- Vill du ta en fika imorgon? :D<3

När Felicia ser hans meddelande måste även hon le stort.

- Såklart! :D<3 blir svaret.

 

Anton ler fortfarande medan han skriver nästa svar.

- Klockan 11 på Mirandas? <3 <3

Felicias svar blir ett ja. Nu var det bara dags att kolla hur mycket pengar han hade på kontot. Han ville bjuda Felicia på fikat imorgon.

 

Den kvällen stod både Felicia och Anton vid sina badrumsspeglar och log stort mot sina spegelbilder medan de borstade tänderna.

De delade även samma tanke den kvällen. Tanken om att dem gillade någon, och att den någon gillade dem tillbaka. Vilken lycka.

---

Popshop, som är min personliga favorit inredningsaffär, har nu kommit ut med en ny kollektion. Denna kollektions 'tema' är 70-talet. Väldigt myckt retro, brunt, oranget och gult är vad man ser.

Jag tycker nog att de andra kollektionerna har varit aningen bättre än just denna, kanske för att jag inte är ett stort fan av just 70-talets möbler. Däremot så tycker jag att det finns vissa saker som kan vara coolt att ha i sin suite, så som en skrivmaskin, gamla modemagasin, böcker och såna småsaker. Men de 'stora' möblerna tycker jag inte var så fina, inte alls min stil faktiskt, riktigt vidriga.

Så från mig får den nya kollektionen betyget 2/5 för att de flesta möbler var en stor diss. Men de små saker som fanns var riktigt fina! Vad tycker ni om den nya kollektionen?

 

Hej fina läsare! Tänkte bara säga lite fort att det snart kommer en novell, håller på att klura på en och är ganska säker på att den kommer upp innan veckoslutet. Så håll ut! Just nu måste jag dock prioritera skolan, det är ju nationella prov i engelska i morgon. Men fortsätt skriv vad just ni vill läsa om i det här inlägget. Puss!

Tycker ni att rätt person vann melodifestivalen?

 

#Av: The_Fashionst

Som ni alla säkert vet så var gratissaker tillgängliga att sälja i sin bazaar förut. Fram tills när vet jag inte riktigt, men nu går det i alla fall inte. Jag märkte det när jag skulle sälja mina plagg, men alla plagg dök inte upp bland plaggen som man kan sälja. Sen märkte jag att det var just gratisplaggen.

Jag tycker det faktiskt både är bra och dåligt. Dåligt, för att man kanske tycker de är fina och vill köpa dem från någon annan, om man själv inte har haft tid eller ork till att skaffa egna via proxys när de var tillgängliga. Eller, om det var en gift-o-meter, om man inte hade pengar till att skaffa alla plagg. Men nu, om man ska få plaggen så måste man fixa det genom proxys, eller skaffa pengar och få dem genom en gift-o-meter. Men det är ju inte alltid som man orkar det, vilket betyder att man kanske inte får plaggen.

Dock så kan jag också tycka att det är bra. Till exempel om man ska söka efter ett speciellt plagg i starbazaaren, t.ex "blått", då kan hela första sidan, och lite av andra sidan vara fylld med bara ett gratisplagg som är blått. Det är ju irriterande. Sen, om man bara är ute efter att bli av med plaggen, så kan man ju återvinna dem, man får visserligen inga pengar, men de ligger inte och skräpar längre.

Vad tycker ni om att funktionen till att sälja gratissaker är borta?

Hej alla fina läsare!

//Medoza

Källa: HTGF

RARE's, DKNY, Limited Edition, Hot Buys, MKA RC, Elisabeth and James. Alla är de märken som vi trånar efter, gör vad som helst för att få äga ett plagg ifrån. Helst av allt ska det vara gammalt och sällsynt. Scuban, är ett av de plagg som de flesta på Stardoll skulle i stort sett göra vad som helst för. Betala mängder med stardollars, ge bort nästan hela sin garderob, ge ut en medoll! 

Men varför? Varför skulle så många kunna göra det här för denna klänningen, och även många andra plagg på Stardoll. Varför är dessa plagg så speciella? Varför?

Min teori är helt enkelt att alla är ute efter att få uppmärksamhet. Har du en riktigt gammal Hot Buys, ja då blir reaktionen på folk "Wow, vad gammal hot buy! Vad coolt :o". Det är väl rätt kul att höra, kan man tycka. Men, är vi verkligen så besatta av uppmärksamhet att vi kan spendera tusentals med stardollars för det. Och dessutom så är det väl roligare att höra en kommentar över hur fin ens outfit är, än om hur gammal Hot Buy man har, är det inte?

Jag menar, det är säkert inte många som tycker att dessa plagg ens är fina! Köper dom det så är det förmodligen bara för att det är DKNY, LE, etc. Tänk er att t.ex de glittrande kjolarna och klänningarna från DKNY (från den första kollektionen) skulle vara från affären Pretty'n Love och skulle kosta 40sc styck. Skulle du köpt den då? Hade du tyckt att "Åh vilken fin klänning, den ska jag köpa!". Njae, inte många skulle nog tycka det.

Sen finns det också en del samlare, som samlar på alla dessa kläder, som påstår sig älska dem. Men nånstans där så ligger det nog också lite i uppmärksamheten, eller att det är coolt att man har ett sånt gammalt plagg.

När blev Stardoll så här? Det blev ju när alla blev galna i dessa kläder som allt hackande och bytande och scammande startade. Helt ärligt så önska jag faktiskt att Stardoll skulle ta bort de plaggen nu, eller åtminstone ta bort möjligheten att sälja dem.

Nya kläder har kommit till affären Decades. Verkligen på tiden! Det var ju åratal sen som det kom nåt nytt där känns det som. Och om jag inte är helt ute och cyklar så är det hela 9 nya sidor! En riktig uppgradering verkligen!

Decades har aldrig varit riktigt min favoritaffär. Jag tycker att kläderna är alldeles för tantiga för mig, däremot så finns det vissa plagg jag gillar. Men, men. Nu ska vi prata om alla de nya kläderna!
Min första reaktion var: "En flopp! Igen..." På grund av de lite udda plaggen och mönstrena. Men när jag tittade lite mer och närmare, så hittade jag faktiskt en del plagg som jag definitivt skulle kunna köpa.

Det var totalt 10 plagg som jag skulle kunna tänka mig att köpa, vilket är bättre än vanligt då jag oftast bara gillar 2-3 plagg. Så, det var bra. Dock så var det ju väldigt många nya sidor också. Sen resten av plaggen gillade jag inte, så då blir ju helheten inte så bra.

Och som vanligt då så var väl priserna inte helt okej, men antar att alla kläder kommer ligga på 10-20 stardollars nu.

Här har ni den efterlängtade del 2 till novellen I gymnastiksalen. Del 1 går att läsa här. 

---

 

Oj, var klockan redan så mycket!? Jag snabbade på stegen och svängde in på Tallbärsvägen. Nummer 14 skulle ligga här, bredvid en lekplats hade Marcus skrivit. Och där var det ju! Det var ett gulligt litet hus med gulmålad träpanel och vita knutar. På stentrappan stod det en kruka med krokusar i.

 

Jag klev uppför trappan och ringde på klockan. Fotsteg hördes innanför dörren och genom det lilla fönstret kunde jag skymta en siluett. Det var Marcus mamma Tina som öppnade.

- Men hej Frida, var roligt att se dig! Marcus är på sitt rum, upp för trappan och dörren till höger.
- Okej, tack så mycket! sa jag och log innan Tina försvann in i köket.

Det luktade ljuvligt så jag antog att hon höll på att laga mat. Efter att ha tagit av mig skorna och hängt upp jackan på en krok gick jag uppför trappan.

När jag kom upp tittade Marcus ut bakom dörren till höger, han log och bad mig komma in.

Hans rum var inte direkt stökigt, men heller inte speciellt städat.

- Det var inte svårt att komma hit va? Vi bor ju inte direkt i city, han drog handen genom håret när han sa det.
- Nej då, det var inga problem. Man kunde ju ta bussen rätt långt, sa jag som svar.

Bussen rätt långt? Herregud Frida, det struntar väl han i! Och dessutom vet han det säkert redan själv. Han bor ju faktiskt här! Så dumt och fånigt av mig att säga det.

- Ska vi kolla på någon film kanske? Innan maten är klar, frågade Marcus och väckte mig ur mina tankar.
- Jovisst, vad har du för några?
- Kanske den här? sa han och höll upp The ring.
- Nej usch, jag hatar skräck. Om vi ser den kommer jag vara livrädd i säkert en månad. Minst!

Jag letade igenom hans filmhög och skymtade en Harry Potter film som jag höll upp.

- Harry Potter äger! Kan vi inte se den här?
- Ja okej då, är inte ett jättefan men dem är väl bra, Marcus ryckte på axlarna och log mot mig.
- Yes! sa jag och räckte honom filmen.

 

Bellatrix Lestrange hade precis rymt från Azkaban och skrattat sitt otäcka skratt när Marcus pappa Klas ropade att maten var klar.

Marcus pausade filmen och frågade om jag ville äta hos dem.

- Ja det kan jag väl, sa jag som svar.

Vi gick ner mot köket och blev i trappan omsprungna av Marcus lillasyster Ylva. Två trappsteg nedanför oss stannade hon upp och tittade på oss där vi gick.

- Är ni ihop? sa hon. Jag tittade på Marcus och sa sedan att ja, det var vi.
- Frågade Marcus chans på dig? hon fnittrade.
- Njae, inte direkt, men det kanske han borde? sa jag och fnittrade jag med.

Marcus tittade först på Ylva och sedan på mig, sedan skrattade han och skakade på huvudet.

- Ni är ju inte riktigt kloka, men okej då, har jag chans på dig?
- Haha ja, det har du, sa jag och pussade honom.

Ylva såg äcklat på oss och utropade ett blä för att sedan storma ner för trappan och in i köket.

- Dem pussas! ropade hon till Tina och Klas. Äckligt va?

Jag kände hur jag blev röd i ansiktet och när vi kom ner i köket visste jag inte riktigt på vem jag skulle titta. Men det löste sig snabbt när Marcus lillebror Eric kom in i köket högt sjungandes på Star Wars melodin.

- Eric sluta, vi har en gäst här nu, sa Tina och ställde fram en gryta på bordet. Varsågoda och slå er ner! Gillar du köttfärsås Frida?
- Ja då, det är jättegott!
- Så bra då! Tina log mot mig.

 

Efter middagen gick jag och Marcus upp till honom igen för att se klart på filmen. När den var slut och jag hade gråtit en skvätt över Sirius död vände sig Marcus mot mig.

- Du är otroligt vacker, vet du det? sa han och strök bort en hårslinga.

Jag mumlade ett tack och kände hur jag rodnade. Samtidigt lutade sig Marcus fram mot mig och kysste mig. Jag kysste honom tillbaka och sände ett tack ut till universum. Tack för att jag fått Marcus, tänkte jag.

Marcus tog ett fastare grepp om min midja och jag strök med händerna över hans rygg och lekte med hans hår.

 

Precis då började min mobil ringa. Hur kunde någonting komma så olägligt? Jag släppte Marcus och log ursäktande mot honom. Han drog handen genom håret och log tillbaka medan jag drog upp mobilen ur jeansfickan.

- Ja hallå?
- Hej Frida gumman! Är du fortfarande hos Marcus? Det var pappa.
- Eh ja det är jag.
- Mamma och jag tycker det är dags för dig att komma hem nu, går bussarna fortfarande?
- Vänta jag ska fråga Marcus, sa jag och höll handen över mobilen medan jag frågade Marcus om busstiderna.
- Det är söndag va? sa han och jag nickade som svar. I så fall nej, dem går inte vid den här tiden på söndagar.
- Nix det gör dem inte, sa jag till pappa i telefonen. Han suckade och sa att han skulle komma och hämta mig istället.
- Vi ses om tio minuter gumman! sa pappa och la på.
- Okej, puss och kram, jag avslutade samtalet.

 

Marcus tittade på mig och frågade om jag skulle bli hämtad.

- Japp, om tio minuter, sa jag och suckade.

 

Efter fem minuter gick vi ner i hallen och medan jag tog på mig skor och jacka stod Marcus vid trappan och såg på mig.

Efter ett tag fick jag ett sms från pappa. ”Står utanför /p” stod det. Jag tittade upp på Marcus som kom gående mot mig. Han slog armarna om mig och kysste mig hårt.

- Hej då Frida.
- Hej då Marcus, sa jag och kysste honom tillbaka.
- Nästa helg igen? sa han och såg ner på mig.
- Låter bra, sa jag och log.

 

Sedan gick jag ut mot bilen och när jag spänt fast säkerhetsbältet tittade jag mot hus nummer 14, där Marcus precis hade stängt dörren bakom sig och där min pojkvän bodde.

Min pojkvän. Jag hade en pojkvän. Jag log för mig själv och pappa undrade om allt hade varit bra.

- Ja, sa jag. Jättebra.

Sedan startade pappa bilen och vi lämnade Tallbärsvägen bakom oss.

---

 

Nya smycken har kommit till affären Glam'Rus i Starplaza. Vad tycker jag? Jag gillade ett smycke extremt mycket, kommer absolut att köpa det. Men resten? Njae. Det var inte riktigt något som var så speciellt, allt var bara normalt och inte något särskilt. Visst, dom var väl fina, men inget 'WOW' i alla fall. Men, överlag så var dom väl okej.

Men, sen så är jag ju heller inget stort fan av smycken, jag använder mig inte så mycket av det, i alla fall inte på Stardoll. Dock skulle jag nog ändå inte köpa smyckena om jag hade använt smycken.

Och, som vanligt så har priserna höjts. Från priser som 4 till 5sd kostar nu det mesta runt 10 till 15sd. Usch, det är verkligen tråkigt att se att alla priser på Stardoll bara höjs med raketfart, men kvalitén på kläderna höjs med snigelfart. 

Vad tycker ni om de nya smyckena i Glam'Rus?

#Av: The_Fashionst

Alla på Stardoll är indelade i tre olika kategorier, som vissa ser som "bra, bättre, bäst". Alltså, non-ss är bra, Superstars är bättre och Royalty är bäst. Men, så är det ju självklart inte, alla på Stardoll är värda exakt lika mycket och ingen är bättre än någon annan.

De som jobbar på Stardoll har format denna internetvärld så att det känns som Superstars och Royalty är bättre än de som bara är "vanliga" medlemmar. Därför händer det ofta att non-ss blir arga, sura för att det inte känns rättvist.

Jag förstår dom absolut. Men, alla ni där ute som tycker att Superstars och Royalty får det mycket bättre - tänk också på att de faktiskt har betalat för att få de fördelar som dom får. Enligt mig så tycker jag att om man betalar för något så ska man få en del fördelar som de andra inte får. Därför kan jag tycka att det kan kännas lite trist om alla blir sura över att jag får en sak, men inte de andra. Det känns som att många glömmer bort att de som är Superstars eller Royalty faktiskt har betalat för det.

Men däremot så ska såklart ingen behandlas olika, alla ska vara snälla mot varandra, oavsett om man är Royalty, non-ss, eller Superstar. Ingen ska mobbas, kränkas eller ses ner på på grund av sin "status" på Stardoll.

Jag har gjort grym upptäckt i Starplaza, en blommig korsett-top. Dem är väldigt orginella, och inne just nu. Jag menar, det är bra att gå emot modenormerna, men ibland är det värt att ge upp. Idag var det värt det. Vad kan man bära till topen? Det mesta, bara man låter topen sticka ut, och ta sin plats. Korta shorts eller jeansjacka passar bra, och likaså lite andra färgdetaljer som passar in på dess mönster.

- Men kom igen då! Marcus ropar till mig från andra sidan av salen. Ta i lite nu! Var inte så mesig!

Det är eftermiddag och gymnastikträning. Jag ska försöka hjula över en bock och vet inte om jag verkligen vågar.

- Men tänk om jag ramlar då? ropar jag nervöst.
- Då gör det ont, ropar Marcus tillbaka.

Typiskt Marcus, tänker jag för mig själv. Hur länge hade jag stått där på bocken nu? 3 minuter? En timme? En livstid? Hur som helst var jag fortfarande lika nervös.

- Hörru Frida, om du vill vinna en tävling måste du ju kunna hjula över en satans bock?!

Han hade rätt såklart, det hade han för det mesta. Vilket var både skönt och ändå så sjukt irriterande.

- Ja, ja, mumlar jag.

Nu måste jag bara släppa det här, det var ju löjligt! En satans bock. Det måste jag ju klara av, eller?

 

Jag står där i mina gymnastiktrikåer och skruvar på mig, samtidigt far hundratals hemska bilder genom huvudet på mig. Jag ligger på marken med ben och armar åt alla håll efter ett hemskt fall. Jag ligger med huvudet mot marken, blodig och sönderslagen.

Usch, jag skakar på mig och försöker andas lugnt.

Under tiden har Marcus kommit fram till bocken där jag står.

- Frida, du behöver inte, ingen tvingar dig.
- Jo, jag gör. Jag vill klara det! jag tittar på honom där han står.
- Men gör det då! Ingen tvingar dig, förutom du själv. Och ingen håller dig heller tillbaka, förutom du själv, jag tittar på honom och vet att han har rätt.

Det är jag som är hindret, det är jag som står i vägen för mig själv.

Jag nickar och tar ett djupt andetag. Kom igen nu Frida, kom igen.

 

Jag tar ett steg bakåt, tar sats och sedan hjular jag över bocken. Och jag klarade det!

Jag vänder mig om och ler mot Marcus som ler tillbaka.

- Yes! Gud vad bra jag är! sjunger jag och hoppas ner från bocken.
- Bra jobbat! Jag visste att du skulle klara av det till slut! Marcus kommer gående mot mig och slår armarna om mig. Något som jag blir väldigt förvånad av.

Det är liksom inte den slags relationen vi har. Han är två år äldre än mig och såvitt jag vet har han tränat mig sedan jag var sju. Men för två år sedan skadade jag mig i benet och fick ta ett uppehåll. När jag sedan ville göra comeback var det självklart att det var Marcus som skulle träna mig. Så vi har ju känt varanadra väldigt länge. Men kramas, det har vi aldrig gjort.

 

Han verkar inse att jag undrar över kramen och släpper mig hastigt.

- Äh, han harklar sig. Bra jobbat! Vi ses imorgon igen! Han går fort ut ur gymnastikhallen. Och där står en 16 årig flicka kvar med ett förvirrat uttryck i ansiktet.

 

Nästa dag kommer jag som vanligt till gymnastiksalen klockan fyra för ännu ett pass. När jag kliver in i salen har Marcus nog varit där ett bra tag. Han står med ryggen mot mig och stretchar. Jag anar att han har hunnit med ett rejält pass för han ser svettig ut. Helt plötsligt får jag för mig att backa undan, så jag ställer mig bakom skynket som skymmer sikten in mot tjejernas omklädningsrum.

När jag står där vänder sig Marcus om och börjar springa mot en av hoppbrädorna. Han gör ett stort hopp och snurrar runt i luften.

Och jag inser plötsligt hur snygg han är, visst har jag vetat det förut, men nu är det som om jag verkligen ser det. Från hans muskulösa armar till hans rågblonda hår och markerade kindben.

Jag går ut från mitt gömställe och går fram till honom.

- Ska vi köra igång då?
- Oj, hej Frida, eh jodå, han verkar överraskad men ser samtidigt glad ut.
- Vad ska vi göra idag då? Tränarn? lägger jag till skämtsamt.

Till min stora förvåning ser jag hur han rodnar till. Bara för en kort stund, sedan är hans ansiktsfärg samma som alltid. Men jag vet vad jag såg, och det pirrar till inuti mig.

Kan det vara så att han faktiskt gillar mig? Mot all förmodan?

 

- Okej har du lust att köra bocken igen? För att se om du klarar av den idag igen?
- Jorå, det gör jag nog, säger jag och går bort mot bocken.

Det går galant och när jag har mark under fötterna igen ser jag på Marcus. Han ler och gör tummen upp. Jag ler tillbaka och gör segertecken.

Marcus pekar mot hoppbrädan.

- Har du lust att göra ett litet hopp? frågar han.

Jag nickar och vi går bort mot brädan tillsammans. Jag känner hur hans hand nuddar vid min och det går en ilning genom hela armen. Jag tittar upp mot honom och ser hur hans ögon möter mina. Jag ler och vänder mig mot honom.

- Hoppbrädan kan vänta en stund, va? säger jag till honom.

Han nickar och ler stort mot mig, sedan lutar han sig fram och kysser mig på kinden.

Jag stället mig närmare honom och kysser honom på munnen. Min första kyss någonsin. Det var verkligen inte såhär jag hade föreställt mig den, med en svettig Marcus i den bekanta gymnastiksalen. Men den är perfekt ändå. Helt perfekt.

---

Det var ett tag sen jag skrev om gratis saker, nåja!

Nedan ser ni dem senaste gratis saker.

 

Gratis äggkorg, logga in på Stardoll

Sök efter:www.stardoll.com/contest/view.php?id=2538

Gå med tävlingen, klart!

 

Gå med i den här tävlingen:

http://www.stardoll.com/contest/view.php?id=2523

Klart!

Gå till www.notaproxy.co.uk eller youtube-proxy.biz

Gå till www.notaproxy.co.uk

Sök efter: www.stardoll.com/contest/view.php?id=2466

Logga in och klicka på ''To offical site''.

Klart, du hittar klockan i din suite nu!

 

Gå till www.notaproxy.co.uk

Gå till www.besplatno.tomsk.ru/

Sök efter: www.stardoll.com/contest/view.php?id=2515

Logga in och gå med tävlingen - klart!

Nya kläder har ännu en gång anlänt till affären Bonjour Bizou. På senaste tiden så har det nästan bara varit mönster, volanger och mycket färg i Bizou butiken. Går man tillbaka några steg i butiken så ser man att kläderna ser väldigt annorlunda ut än vad dom gör nu. Och helt ärligt talat så tycker jag att de såg bättre ut förut. Det var stilrent, men ändå inte minimalistiskt, formerna och färgerna var fina. 

Men vad har hänt nu? Färgbomber, ton med olika mönster, volanger, blommor och fransar. Nej, det är bara för mycket tycker jag. Den senaste kollektionen som kom ut för någon dag sedan är det inte mycket som jag gillar i. Som sagt, det är helt enkelt för mycket. Det fanns en sak som jag gillade. Förut fanns det minst 10 saker jag gillade med varje kollektion.

Dessutom så har priserna gått upp något otroligt, något som förut kanske skulle kosta 7sd, kostar nu dubbelt så mycket, 14sd. Uppenbarligen är det ju pengarna som Stardoll är ute efter, men om man ska tjäna pengar så måste man ju göra något fint, och något som är värt pengarna. Inte slafsa ihop något och sätta högsta prislappen på. 

Den första novellen jag skrev till testbloggen var den här! Har aldrig skrivit om det här ämnet förut men det är ju alltid roligt att testa på något nytt! Idén till den här novellen har jag fått från GirlsFirst.se där jag läste om en tjej som hade ett problem liknande det Klara har i novellen. Hoppas ni gillar det!

---

 

- Jag hatar det!! Varför kan jag inte bara få vara som alla andra!! Jag skriker och smäller igen dörren.

Jag hör hur pappa kommer gående uppför trappan, han stannar utanför dörren. Står där en stund och knackar sedan mjukt på dörren.

- Klara? Klara kom ut. Du, vi kan väl prata om det?

- Nej gå, skriker jag bortifrån min säng. Där har jag krupit upp och virat täcket runt mig, som en larv i en kokong påväg att bli en fjäril. Fast jag skulle väl knappast krypa ur min kokong som en vacker fjäril, snarare en ännu fulare larv än förut.

 

Så vi kanske ska ta det här från början, varför blev jag och pappa så osams? Det var en vanlig tisdagskväll, jag och pappa satt vid köksbordet och åt kvällsmat. Eller mat och mat, mackor som vanligt. Ni undrar kanske varför det bara var pappa och jag. Min mamma är död. Hon dog för tre år sedan i cancer. Och både pappa och jag saknar henne varje dag. I början brukade jag vara arg på pappa, han gjorde aldrig något precis efter mammas död. Han bara satt i soffan kväll efter kväll, tittade på "På spåret" och drack kaffe. Men för något år sedan upptäckte jag att han såklart saknade mamma lika mycket som jag.

Men den här gången var jag arg på pappa av en annan anledning. Vi satt som sagt och åt kvällsmat, pappa läste tidningen och jag hade precis druckit upp min O'boy och skulle precis göra ett glas till när pappa sa:

- Är det verkligen så bra det där? För dig som växer.

Jag mumlade tillbaka att jag inte växt ett smack sedan femman och hällde upp mjölken.

Pappa hade tydligen inte hört vad jag sagt för han såg frågande på mig.

- Jag har inte växt något sen femman pappa! Jag ser ut som en 11-åring jämfört med mina kompisar! sa jag då.

Och det här är ingen överdrift så ni vet det. Jag är grymt sen i puberteten, grymt sen. Gissa hur gammal jag är? 15. Jag är femton år, jag har inte fått någon mens eller ens några bröst.

Då kanske ni förstår.

- Men gumman, det där stämmer inte, sa pappa och lade ner tidningen.

- Du, det gör det visst, svarade jag trotsigt.

- Men du är ju en jättefin tjej! Pappa såg på mig.

- Det klart du tycker, du är min pappa. Men tyvärr är det bara du som tycker att jag är det, jag såg tillbaka på pappa och drack upp O'boyen. Den var inte lika god som den förra.

- Men, det gör väl ingenting? Jag menar du växer nog snart ska du se!

- Nej, det gör jag inte. Jag petade med min sked på brödsmulorna som låg på bordet. Jag kommer alltid se ut såhär.

- Mamma och jag var också sena, Klara, det kommer. Och du är ju jättefin! En superfin tjej! Vacker, smart, rolig... Pappa fortsatte med sitt peptalk, men jag hade slutat lyssna. Inget av det stämde ju. Så jag fick nog. Och sprang upp på mitt rum. Och pappa kom efter och försökte prata. Nu är vi där vi började. Så vi fortsätter därifrån.

 

- Men Klara, det är inte hela världen! När du blir lika gammal som jag kommer inget av det där spela någon som helst roll. Jag lovar!

- Jaha, men det spelar roll nu!! Jag pressade benen mot magen och grät.

Min dörr har inget lås så pappa öppnade den lätt och klev in. Han satte sig bredvid mig i sängen och höll om mig medans jag grät mot hans bröst.

- Lilla Klara, såja såja. Jag vet precis hur jobbigt det är, mamma skulle ha sagt samma sak. Hon var också sen.

Tanken på min mamma sittandes på min andra sida gjorde mig ännu mer ledsen. Hon kanske hade strukit mig över håret, tittat på mig med mamma blicken och viskat tröstande ord i örat. Jag grät ännu mer och pappa höll om mig hårdare, han förstod nog vad jag tänkte på.

 

En vecka senare sitter jag på bussen hem från skolan, jag känner hur ett illamående sköljer över mig. Det känns som jag ska kräkas samtidigt som hela mellangärdet gör protest och vrids ihop till en hård klump. Som tur är kommer min hållplats och jag går av. Jag springer hem från bussen. Under hela språngmarschen finns en enda tanke i huvudet:

- Kan det vara det? Kan det vara det?

Jag slänger upp ytterdörren och rusar in på toaletten.

Och det är det. Jag fungerar, jag fungerar! Min mens har kommit och jag vet att jag växer nu. Äntligen.

---

//...Cleopatra...

Hejsan!

Kreativitet, skapande, mode och att kunna uttrycka sig genom texter har alltid varit min sak. Jag har aldrig riktigt förstått hur jag skulle kunna visa alla andra det, och jag har tänkt på det ofta. Plötsligt har jag blivit utskickad till bloggvärlden genom StardollZerosv's testblogg, och jag har nu fått fantastiska åskådare. Zerosv är enligt mig vad som gör stardoll så bra, och jag hade aldrig kunnat drömma om att bli skribent här. Se vart jag hamnat!

Vi har äntligen valt våra favoritansökningar!

Jag kommer kontakta dem vars ansökningar vi ansåg vara toppen innan klockan sju, idag.

De kommer däremot inte börja blogga här på Zerosv direkt utan kommer få provblogga på vår testblogg.

Är de tillräckligt bra kommer de få blogga på den riktiga bloggen.

 

Och vi är medvetna om den dåliga uppdateringen vi haft sen november.

Vi försöker göra vårt bästa till att göra Zerosv till vad den en gång var.

Fast sådana saker tar tid, ha tålamod! :D

Uppdatering 18:12

Det kan ta längre tid än tänkt med tanke på att jag bara fick tag på 2 av 7 personer.

Jag har skickat en vänförfrågan till resten.

//Medoza