Här har ni den efterlängtade del 2 till novellen I gymnastiksalen. Del 1 går att läsa här. 

---

 

Oj, var klockan redan så mycket!? Jag snabbade på stegen och svängde in på Tallbärsvägen. Nummer 14 skulle ligga här, bredvid en lekplats hade Marcus skrivit. Och där var det ju! Det var ett gulligt litet hus med gulmålad träpanel och vita knutar. På stentrappan stod det en kruka med krokusar i.

 

Jag klev uppför trappan och ringde på klockan. Fotsteg hördes innanför dörren och genom det lilla fönstret kunde jag skymta en siluett. Det var Marcus mamma Tina som öppnade.

- Men hej Frida, var roligt att se dig! Marcus är på sitt rum, upp för trappan och dörren till höger.
- Okej, tack så mycket! sa jag och log innan Tina försvann in i köket.

Det luktade ljuvligt så jag antog att hon höll på att laga mat. Efter att ha tagit av mig skorna och hängt upp jackan på en krok gick jag uppför trappan.

När jag kom upp tittade Marcus ut bakom dörren till höger, han log och bad mig komma in.

Hans rum var inte direkt stökigt, men heller inte speciellt städat.

- Det var inte svårt att komma hit va? Vi bor ju inte direkt i city, han drog handen genom håret när han sa det.
- Nej då, det var inga problem. Man kunde ju ta bussen rätt långt, sa jag som svar.

Bussen rätt långt? Herregud Frida, det struntar väl han i! Och dessutom vet han det säkert redan själv. Han bor ju faktiskt här! Så dumt och fånigt av mig att säga det.

- Ska vi kolla på någon film kanske? Innan maten är klar, frågade Marcus och väckte mig ur mina tankar.
- Jovisst, vad har du för några?
- Kanske den här? sa han och höll upp The ring.
- Nej usch, jag hatar skräck. Om vi ser den kommer jag vara livrädd i säkert en månad. Minst!

Jag letade igenom hans filmhög och skymtade en Harry Potter film som jag höll upp.

- Harry Potter äger! Kan vi inte se den här?
- Ja okej då, är inte ett jättefan men dem är väl bra, Marcus ryckte på axlarna och log mot mig.
- Yes! sa jag och räckte honom filmen.

 

Bellatrix Lestrange hade precis rymt från Azkaban och skrattat sitt otäcka skratt när Marcus pappa Klas ropade att maten var klar.

Marcus pausade filmen och frågade om jag ville äta hos dem.

- Ja det kan jag väl, sa jag som svar.

Vi gick ner mot köket och blev i trappan omsprungna av Marcus lillasyster Ylva. Två trappsteg nedanför oss stannade hon upp och tittade på oss där vi gick.

- Är ni ihop? sa hon. Jag tittade på Marcus och sa sedan att ja, det var vi.
- Frågade Marcus chans på dig? hon fnittrade.
- Njae, inte direkt, men det kanske han borde? sa jag och fnittrade jag med.

Marcus tittade först på Ylva och sedan på mig, sedan skrattade han och skakade på huvudet.

- Ni är ju inte riktigt kloka, men okej då, har jag chans på dig?
- Haha ja, det har du, sa jag och pussade honom.

Ylva såg äcklat på oss och utropade ett blä för att sedan storma ner för trappan och in i köket.

- Dem pussas! ropade hon till Tina och Klas. Äckligt va?

Jag kände hur jag blev röd i ansiktet och när vi kom ner i köket visste jag inte riktigt på vem jag skulle titta. Men det löste sig snabbt när Marcus lillebror Eric kom in i köket högt sjungandes på Star Wars melodin.

- Eric sluta, vi har en gäst här nu, sa Tina och ställde fram en gryta på bordet. Varsågoda och slå er ner! Gillar du köttfärsås Frida?
- Ja då, det är jättegott!
- Så bra då! Tina log mot mig.

 

Efter middagen gick jag och Marcus upp till honom igen för att se klart på filmen. När den var slut och jag hade gråtit en skvätt över Sirius död vände sig Marcus mot mig.

- Du är otroligt vacker, vet du det? sa han och strök bort en hårslinga.

Jag mumlade ett tack och kände hur jag rodnade. Samtidigt lutade sig Marcus fram mot mig och kysste mig. Jag kysste honom tillbaka och sände ett tack ut till universum. Tack för att jag fått Marcus, tänkte jag.

Marcus tog ett fastare grepp om min midja och jag strök med händerna över hans rygg och lekte med hans hår.

 

Precis då började min mobil ringa. Hur kunde någonting komma så olägligt? Jag släppte Marcus och log ursäktande mot honom. Han drog handen genom håret och log tillbaka medan jag drog upp mobilen ur jeansfickan.

- Ja hallå?
- Hej Frida gumman! Är du fortfarande hos Marcus? Det var pappa.
- Eh ja det är jag.
- Mamma och jag tycker det är dags för dig att komma hem nu, går bussarna fortfarande?
- Vänta jag ska fråga Marcus, sa jag och höll handen över mobilen medan jag frågade Marcus om busstiderna.
- Det är söndag va? sa han och jag nickade som svar. I så fall nej, dem går inte vid den här tiden på söndagar.
- Nix det gör dem inte, sa jag till pappa i telefonen. Han suckade och sa att han skulle komma och hämta mig istället.
- Vi ses om tio minuter gumman! sa pappa och la på.
- Okej, puss och kram, jag avslutade samtalet.

 

Marcus tittade på mig och frågade om jag skulle bli hämtad.

- Japp, om tio minuter, sa jag och suckade.

 

Efter fem minuter gick vi ner i hallen och medan jag tog på mig skor och jacka stod Marcus vid trappan och såg på mig.

Efter ett tag fick jag ett sms från pappa. ”Står utanför /p” stod det. Jag tittade upp på Marcus som kom gående mot mig. Han slog armarna om mig och kysste mig hårt.

- Hej då Frida.
- Hej då Marcus, sa jag och kysste honom tillbaka.
- Nästa helg igen? sa han och såg ner på mig.
- Låter bra, sa jag och log.

 

Sedan gick jag ut mot bilen och när jag spänt fast säkerhetsbältet tittade jag mot hus nummer 14, där Marcus precis hade stängt dörren bakom sig och där min pojkvän bodde.

Min pojkvän. Jag hade en pojkvän. Jag log för mig själv och pappa undrade om allt hade varit bra.

- Ja, sa jag. Jättebra.

Sedan startade pappa bilen och vi lämnade Tallbärsvägen bakom oss.

---