Hej! Här kommer äntligen ännu en novell. I en av kommentarerna till ett inlägg jag skrev frågade någon om jag inte kunde skriva om en kille som var kär. Och det är precis vad den här lilla novellen handlar om! Men eftersom jag inte är kille och inte vet exakt hur de beter sig så vävde jag även in en tjejs tankar i novellen. Hoppas ni gillar det!

---

Felicia öppnade väskan och letade runt efter matteboken. Varför låg den inte där? Hon var helt säker på att hon hade lagt ner den.

 

Anton står några skåp bort, han har precis lagt upp sin mattebok på skåpet och ska snart gå upp till lektionen.

Felicias röda hår föll ner och bildade en gardin runt hennes ansikte. Anton såg på när hon irriterat strök det bakom örat och letade vidare i väskan. Skulle han gå fram kanske? Fråga om hon hade glömt boken hemma och kanske erbjuda henne sin egen?

Medan han stod där vid sitt skåp och grubblade hann Marcus från klassen före.

- Ey, Felicia, glömt boken eller?

- Asså jag var helt säker på att jag hade lagt ner den! suckade hon till svar.

 

Just i det ögonblicket hatade Anton Marcus. Felicia var ju hans! Eller, ja, typ. Någon dag kanske hon skulle vara det. Han stängde skåpet, låste det och gick förbi dem påväg till lektionen.

Han sneglade på Felicia när han gick förbi, och hon tittade tillbaka. Var det bara inbillning, eller såg han nyss ett litet leende på hennes läppar? Han log tillbaka lite och fortsatte bort.

 

Felicia ligger på sängen, med Two Door Cinema Club i öronen och stirrar upp i taket.

Anton, han var ju ganska fin ändå. Hon log lite för sig själv och tänkte på Antons sandblonda hår och hans fina mun. Var hans ögon gröna eller blå? Hon visste inte, men hon ville veta.

- Jag får kolla imorgon, tänker hon för sig själv och byter låt. I can talk rullar igång och hon ryser över armarna, att något kunde vara så bra.

 

I andra änden av stan sitter Anton med svenskaboken, de ska ha läst ut den om en vecka. Men i huvudet på Anton ryms just nu bara en sak. Felicia. Katniss och Peetas äventyr på arenan ligger långt bort i tankarna. Han tänker på Felicias vackra händer och hals, hennes nyckelben och vackra ögon. Ögonen som glittrar när hon ler.

 

Mobilen surrar till och alarmsignalen går igång. Anton famlar efter telefonen och stänger av alarmet. Han suckar, gäspar och gnuggar sig i ögonen. Sedan sträcker han på sig, men ångrar sig och dunsar ner i sängen igen.

- Fem minuter till, tänker han för sig själv.

Felicia är inte heller den morgonpigga typen så även hon tänker samma tanke och dyker ner i sängen igen.

 

Klockan 8.20 börjar skoldagen och några minuter innan det är dags för svenska står både Anton och Felicia vid sina skåp och hänger av sig ytterkläder och plockar fram rätt böcker ur skåpet.

- Det är svenska, va? säger Felicia och vänder sig mot Antons håll.

Anton blir lite chockad men svarar snabbt att ja, det är det.

- Har du läst ut boken ännu? frågor hon honom.

- Ne, har inte orkat, säger han och skakar på huvudet. Vilket ju inte var sant, han hade ju tänkt på henne istället. Men det kunde han ju inte säga.

- Inte jag heller, säger hon. Vi börjar snart, så vi ses i klassrummet! säger hon och sedan går hon.

 

Anton ser efter henne och suckar för sig själv. Varför skulle det vara så svårt?

Felicia tänker även på Anton när hon går upp till lektionen. Fy fasen vad fin han var. Men varför skulle en kille som Anton någonsin gilla henne? Nej, det skulle aldrig hända. Det måste gå emot någon naturlag av något slag.

 

På kvällen sitter Anton vid sin dator, han knappar in ett f i webbläsaren och klickar på enter. Facebook öppnas upp och överallt sitter folk och skriver om vad de gör och skriker om uppmärksamhet med sina bilder med ”djupa” bildtexter.

- Och vem tusan bryr sig? tänker Anton när Marcus checkar in hos Rasmus i klassen.

Och då ser han att Felicia också är inloggad, bredvid hennes namn i chatten syns en liten grön cirkel.

Han blir svettig om händerna och tänker att han måste skriva något. Men hon hinner före.

- Hej :) dyker det upp i ett fönster på skärmen.

- Tja :)<3 skriver han tillbaka. Var hjärtat ett misstag? Var det för mycket kanske?

Men nej, hennes svar följs även det av ett hjärta. Och då kan Anton inte hålla sig längre. Hans fingrar flyger över tangenterna och innan han vet ordet av har han tryckt på enter. Nej! Vad hade han gjort? Skit också. Han vilar huvudet i händerna och ångrar sig.

 

I sitt rum sitter Felicia och är även hon lite svettig om händerna. Hon kunde inte fatta att hon chattade med Anton! Anton med de gröna ögonen. Hon hade tittat efter i skolan idag, och hans ögon var gröna. Han var så fin.

Under hennes ”Vad gör du då? :)<3” i fönstret dyker det upp ett svar från Anton.

- Jag tror jag gillar dig...

Det är precis vad det står. Inget mer, bara det. Hennes hjärta börjar slå fortare och hon känner hur hon blir varm om kinderna.

Kunde det vara sant? När hon skriver sitt svar känner hon hur hennes fingrar darrar.

 

Anton ser i fönstret att Felicia håller på och skriver ett svar. Efter vad som känns som en evighet dyker det upp.

- Tror gör man i kyrkan :P<3

Han skrattar för sig själv men vågar inte hoppas på något, vad skulle det betyda egentligen?

Han frågar henne vad hon menar med det. Felicia skriver tillbaka att det inte betyder något speciellt, men att hon också tror.

Anton blir så glad att han ler stort och gör en segergest. Felicia. Felicia. Felicia. Hon gillade honom också. Att man kunde vara så lycklig!

- Vill du ta en fika imorgon? :D<3

När Felicia ser hans meddelande måste även hon le stort.

- Såklart! :D<3 blir svaret.

 

Anton ler fortfarande medan han skriver nästa svar.

- Klockan 11 på Mirandas? <3 <3

Felicias svar blir ett ja. Nu var det bara dags att kolla hur mycket pengar han hade på kontot. Han ville bjuda Felicia på fikat imorgon.

 

Den kvällen stod både Felicia och Anton vid sina badrumsspeglar och log stort mot sina spegelbilder medan de borstade tänderna.

De delade även samma tanke den kvällen. Tanken om att dem gillade någon, och att den någon gillade dem tillbaka. Vilken lycka.

---