Om du missade del 2, eller vill läsa den igen, finns länken här.

Jag vaknade tidigt dagen därpå, trodde jag. Det visade sig, att mormor hade varit lika nervös som jag. Hon var vaken.

-God morgon! utbrast hon.

-God morgon, mumlade jag sömnigt.

Mormor stod och stekte pannkakor. Äntligen lite vanlig mat, tänkte jag för mig själv.

-Jag hoppas att det går bra med min tråkiga frukost, jag vill inte väcka tant Doris.

-Det går bra, just nu kan jag inte tänka på mat, sa jag.

Hon tittade på mig en stund, innan hon brände vid en pannkaka och svor lågt för sig själv. Sedan gav hon mig ett nervöst leende.

-Är du nervös? frågade hon.

-Självklart, men samtidigt har jag nog inte förstått det än.

Hon tittade allvarligt på mig:

-Frida, du vet väl att det kommer bli en farlig resa med många hinder? Jag har inte berättat för dig vem ”skurken” är i den här berg- och dalbanan, eller hur? 

Jag var just på att ta en till pannkaka, men hejdade mig.

-Nej, sa jag tyst.

-Det finns en ond man, som har ett palats i den mörka Ignis-dalen. Han heter Malum. Han har förtrollat nästan alla varelser i våran värld. Nu har han all makt här. Men det går att bryta förtrollningen. Om de förtrollade sväljer en droppe av den här trolldrycken bryts den.

Mormor höll upp en flaska med en lila vätska. Hon gav den sedan till mig.

Jag höll den en stund i mina händer, tänkte att det var den här och jag mot världen. Sedan tittade jag allvarligt på mormor:

-Jag packar ner den i ryggsäcken, sa jag. Jag ska vakta den med mitt liv.

-Det är dags att gå. Jag och Bill kommer att följa med dig, men du som måste strida själv, sa mormor.

 

Vi lämnade den lilla tomtestaden och gick i mellan två stora, gröna träd. Gnomerna tittade såg oroligt på när vi gick. När vi hade gått några minuter kom vi till början av en stor skog.

-Det är svårt att tänka sig att allt det här ligger under marken, sa jag.

-Ja, det är det, svarade mormor.

-Emma kommer aldrig att tro mig, utbrast jag.

-Nej! skrek mormor. Hon får inte veta något! Patravia måste hållas hemligt för människorna, annars kommer allt förstöras! Människorna kommer att ta över allt!

-Tyst Lena! Man vet inte om det är något troll i närheten, sa Bill nervöst.

-Troll? sa jag skrämt.

-Ja, viskade Bill. Troll är luriga, men de har en svaghet: De tål inte varandra så bra. Om de inte är överens om något, kan de bli oerhört arga på varandra och glömma allt annat.

Vi fortsatte gå i tystnad. Jag gick och tänkte för mig själv, hur världen skulle sett ut om alla människor fick reda på att Patravia finns. Skulle de kanske vända upp och ner på våran värld för att försöka hitta detta sagoland? Och om de nu hittade Patravia, vad skulle hända med det då? Vi följde en liten stig, och runt om oss reste sig stora granar och tallar. Jag gick på en hög med löv utan en tanke på att något skulle gömma sig där under:

Innan jag hann blinka drog något i mitt ben, och i nästa sekund hängde jag upp och ner. En klocka ringde. Jag var fast i en fälla!

/Carzi