Patravia del 8
-Jag gissar på att det är ett fult monster i havet också, sa jag.
-De är inte så fula, sa Bill.
-De är sjöjungfrur, sa mormor.
-De lurar väl ner sjömän i vattnet, i alla fall gör de det i sagorna, sa jag.
-Det finns inte direkt några sjömän här. Landvarelser lever på land och vattenvarelser lever i vattnet. Men de är inte snälla, låt dig inte luras av deras vackra utséenden.
-Hur många behöver vi till vår krigsarmé, sa jag lite sarkastiskt.
-Fem stycken, sa Bill.
Mormor började rota i sin ryggsäck. Hon tog fram en peruk.
-Vad ska du ha den till, frågade jag.
-Jag ska inte ha den, svarade mormor. Du ska ha den.
-Men jag kommer se ut som en pojke i den, sa jag.
-Det är det som är meningen, sa Bill. De kommer bara ge dig en chans om du är en pojke. De är elaka mot tjejer eftersom de lätt blir avundsjuka.
-Ta av dig den där jeansjackan också, sa mormor. Den ser lite kvinnlig ut.
-Vad ska jag göra nu då? frågade jag. Bill, har du några tips?
-Du måste fånga deras intresse. Du måste imponera på dem, något som tyvärr inte är så lätt. De blir lätt uttråkade. Men var försiktig, lyssna inte på deras prat. De kan lätt locka ner dig i havet om de får chansen.
-Du är nog den första mormon som låter sitt barnbarn riskera sitt liv på det här sättet, sa jag till mormor.
-Jag vet att du klarar det, annars hade jag aldrig utsatt dig för det här.
-Om du går längs kanten där kommer det säkert fram några sjöjungfrur. De är sällan en och en, utan minst tre tillsammans. Om du har tur kanske de är fem.
Jag gick långsamt längs strandkanten. Det var inte långgrunt, det var motsatsen. Bara någon meter ut i vattnet var det minst fem meter djupt.
I vattnet simmade en fisk i närheten av vattenytan. Jag såg fenan, den var blå och stor. Sedan såg jag något som såg ut som hår, och då förstod jag att jag hade misstagit mig. Det var en sjöjungfru, det var jag helt säker på nu. Den stannade plötslig och simmade upp till ytan. Det var den vackraste varelsen jag någonsin sett. Glöm alla modeller, det här var den vackraste kvinnan i universum! Hon hade svart, långt hår och hennes stora ögon var isblå.
Efter henne kom fyra andra, lika vackra, sjöjungfrur. En hade en röd fena, blont hår och mörkblå ögon. Hon hade det vackraste håret jag någonsin sett. Även om hon var i vattnet såg det perfekt ut. Det var långt, lätt vågigt och hade massor av volym. Ett riktigt drömhår!
En annan var rödhårig, hade djupt gröna ögon och en grön fena. Hon skrattade till. Hennes röst var sammetslen, oerhört vacker.
Den fjärde sjöjungfrun hade brunt, krulligt hår och bruna ögon. Hennes läppar var perfekta. Hon såg ut som en afrikansk drottning, fast med en lila fena. Hennes leende var gudomligt.
Den femte och sista kvinnan var vackrare än alla de andra. Hon glittrade som guld. Hela hon var guldig! Hon hade en guldig fena, guldskimrande hår och ögon som också var i en liknande nyans. Hon hade det mest perfekta ansikte man kunde tänka sig, hon såg ut som en docka!
Den rödhåriga sjöjungfrun sa:
-Hej du, vad heter du?
-Fr.... Fred, svarade jag. Jag heter Fred.
-Jaha, jag heter Mira. Det här är Yasmin, Iris, Christina och Jewel. Hon pekade på dem i ordning: brunetten, hon med svart hår, blondinen och slutligen den vackraste av dem. Jewel var verkligen ett passande namn för henne.
Jag sa med en så manlig röst som möjligt:
-Ni är de vackraste kvinnor jag någonsin sett, och då har jag rest över hela världen!
Jag ljög, såklart. Den enda gång jag hade varit utanför Sverige, var jag i Danmark. Men jag skulle bara fånga deras intresse, och det bästa sättet att göra det på är att överösa dem med komplimanger och berätta spännande historier.
-Jag har funnit många fantastiska föremål, fortsatte jag.
-Jag simmar iväg, hörde jag Yasmin viska till Jewel.
-Nej, vänta! ropade jag. Nu var jag tvungen att tänka snabbt. Jag tog fram drycken.
-Den här hittade jag i landet bortom horisonten, sa jag. Den kommer ifrån skönhetens träd. De som dricker den kommer att bli den vackraste varelsen på jorden, nej, i universum! Den som dricker den blir tio gånger vackrare än de var ifrån början.
Nu verkade det som de var väldigt intresserade.
-Vi är systrar. Dricker en, dricker alla, sa Christina.
-Hon här rätt. Det här är något som vi ska göra tillsammans, och bli vackrare än gudar, sa Iris.
-Kom närmre, sa Jewel med en lockande röst.
Jag blev som förtrollad, Jewel måste varit en gud. Utan att tänka mig för gick jag fram och lämnade över drycken.
-Drick en droppe, dricker ni för mycket blir ni istället mer avskyvärda för varje droppe ni dricker, sa jag för att skrämma dem.
De drack varsin droppe, och ställde sedan drycken i sanden. När jag skulle böja mig ner och ta upp den, tog Jewel plötsligt tag i min arm och försökte dra ner mig i havet. Jag kämpade emot, men hon var stark. Mormor och Bill kom springandes i samma stund som jag ramlade i vattnet. Jag kände hur jag drogs djupare och djupare ner i vattnet. Jag trodde att jag skulle dö, jag hade inte mycket syre kvar i lungorna. Jag blundade, då plötsligt vattnet skakade till. Jewel, Iris, Yasmin, Christina och Mira lämnade mig och simmade skräckslagna iväg. Jag sjönk mot botten, men något enormt tog tag i mig. Jag kunde inte hålla andan längre...
/Carzi
