Om du missade del 3, eller vill läsa den igen, finns länken här.

 

---

-Hjälp mig! skrek jag. Repet jag satt fast i snörde sig hårt runt min vrist. 

-Vi hinner inte, trollen kommer när som helst, sa Bill.

-Om vi också blir tillfångatagna är det kört, fyllde mormor i. Vi gömmer oss bakom den här stenen och följer sedan efter trollen. Mormor pekade på en stor, rund sten. 

-Bara ni inte lämnar mig, sa jag skrämt.

-Jag lämnar dig aldrig, svarade mormor

Mormor och Bill sprang iväg och gömde sig bakom stenen. Efter att jag hade hängt där i några minuter, kom det en varelse med rufsigt hår och stor näsa, ut ifrån skogen - ett troll. I det här ögonblicket önskade jag, att jag fortfarande låg i min säng och trodde att troll bara fanns i obehagliga sagor.

-Perky! ropade trollet. Skynda på, vi har fått en fin fångst idag! En människa! Idag när mamma fyller år också! Den ska hon få i födelsedagspresent.

Ett identiskt troll kom springandes ut från skogen: 

-Jag kommer, Erky. Jag råkade gå i Cora-spillning. Nu kommer jag lukta äckligt hela dagen!

Erky suckade:

-Sluta gnäll, du luktar alltid äckligt! Hjälp mig att ta ner och binda fast den här människan istället, så mamma får sin present idag, inte nästa år.

Jag var rädd, men gjorde inget motstånd. Precis som Bill sa, var trollen ganska smarta (även om Perky inte verkade vara den vassaste kniven i lådan), men det verkade som om Erky och Perky redan var lite sura på varandra. Om jag lyckades få dem emot varandra, skulle jag nog få chansen att rymma, samtidigt som jag skulle kunna få dem att svälja varsin droppe av trolldrycken. När jag blev bortburen, såg jag mormor och Bill smyga efter. 

 

Trollen gick djupare och djupare in i skogen. Träden växte allt tätare, så tätt att solens strålar knappt nådde marken. Jag hade ingen aning vart de förde mig, och vad som väntade mig, förutom att jag tydligen skulle bli en födelsedagspresent till deras mamma. Jag tänkte tillbaka på gårdagen: Jag och Emma hade snackat skit om de där snobbiga tjejerna i klassen, upprepande gånger sagt till varandra hur söt Jonathan i tredje ring var och hur vuxna vi kände oss nu, när vi gick ettan på gymnasiet. Om jag bara hade vetat att jag ett dygn senare skulle bli middag åt en trollfamilj! 

 

Efter några minuter blev träden glesare igen och trollen började gå lite långsammare. Jag såg att mormor, som var några meter bakom och gömde sig, mimade något i stil med ‘var inte rädd’. Även om jag var rädd var jag faktiskt mer nyfiken på var jag var någonstans.

 

/Carzi