- Men kan du sluta eller?

Flora tittar surt på nallen som hela tiden tippar framåt. Hon hatar verkligen att bädda sängen. Hennes mamma säger alltid att hon snart kommer bli tvungen att slänga alla sina gamla nallar och kuddar. Men det är ju så svårt att skiljas från saker!

Nallen sitter äntligen upp ordentligt och Flora lägger dit de sista kuddarna och går sedan ner till köket.

 

När hon kommer ner i köket tar hon fram en skål, yoghurt och flingor. Hon äter under tystnad och när hon plockat undan efter sig går hon upp till badrummet.

 

När Flora står och borstar tänderna tittar hon samtidigt ut genom fönstret. Solen skiner och  Flora känner verkligen att nu håller det på att bli vår.

- Jag tar nog cykeln idag, tänker hon för sig själv och spottar sedan i handfatet. Men först måste jag bestämma kläder.

- Inte den, inte den, absolut inte den, blä, usch, ful, hade den förra veckan, njae inte idag. Flora står framför garderoben och river bland tröjor, blusar och linnen. Ingenting passar och ingenting är fint.

Till sist bestämmer hon sig för ett par blåa jeans med slitning och färgfläckar och en tröja med en helt okej krage.

 

När hon sedan tittar på klockan får hon bråttom. Fem minuter över åtta, hon måste gå snart om hon ska hinna i tid till första lektionen.

Och hon har inte ens sminkat sig än! Äsch, hon får hoppa över det idag, inte behöver man sminka sig varje dag.

 

När Flora kommer fram till skolan är hon röd om kinderna och rufsig i håret. Medan hon går mot skolbyggnaden drar hon fram en tofs ur jackfickan och gör en slarvig fläta av sitt långa, blonda hår. Väl framme vid skåpet hänger hon av sig jackan och ställer in ryggsäcken. Flora plockar sedan fram penna och sudd och springer sedan iväg mot bildsalen.

 

Att måla har alltid gjort henne lugn. Det är bland det bästa som finns och Flora ligger alltid före de andra i ämnet. Idag är det skisser som gäller för de andra. Flora ska istället måla med akvareller.

Hon är koncentrerad och blandar omsorgsfullt sina färger till de rätta tonerna av blått, gult och grönt.

Händerna är fulla av penselsträck men Flora har inte en tanke på sina händer nu. Hon är uppslukad av sin himmel och sin sjö. Med hjälp av penseln växer vågorna fram på sjön, molnen kastar skuggor över träden och i sjön syns glitter av solljus.

 

- Mycket bra Flora, det kommer bli en helt otrolig tavla! Hennes bildlärarinna Karin står bakom henne och tittar på Floras verk.
- Tack! Jo, den blir bra, svarar hon.
- Vi ska ha en utställning snart, skulle du vilja vara med där? Du har en otrolig talang så varför inte visa den? Karin tittar på Flora.

Hon kan inte fatta det. Ställa ut sina tavlor! Det skulle ju vara helt fantastiskt! Hon tackar genast ja och Karin säger att hon ska be hennes mentor ge henne mer information.

- Jag ska skriva ut lite papper, sen får du dem av Felix. Låter det bra?
- Absolut! säger Flora och ler stort.

Ungefär en vecka senare plingar det till i Floras mobil. Hon har satt alarm på klockan åtta fast det är lördag. Utställningen är idag och Floras mage består i stort sätt av en svärm nervösa, fladdriga fjärilar.

 

Under hela frukosten skakar hennes händer och hon spiller mjölk flera gånger.

Till slut måste hon sätta sig ner och prata allvar med sig själv.

- Det kommer gå bra, du behöver inte vara nervös. Vad är det värsta som kan hända liksom?

Pepptalken går inte särskilt bra. Hon kommer bara på massor av hemska scenarion där hon river sönder andras tavlor och blir utskrattad för sin så kallade konst.

 

När klockan är tjugo minuter över tio går Flora av spårvagnen vid Rådhuset och går bort mot Ateljé Wärn. Utställningen börjar klockan elva så det är gott om tid kvar, men Flora vill hinna med att hänga upp sina tavlor på precis rätt sätt.

 

- Jaså, här har vi den unga stjärnan! Jag heter Lasse, trevligt att träffas.