Vi hade suttit uppe länge och tittat på en film, och jag var så trött att jag somnade innan den var slut. Mitt i natten, vaknade jag med ett ryck. Jag hade somnat innan jag hade hunnit byta om till pyjamas. TV:n var fortfarande på, och menyn för filmen Mean Girls lyste i rutan. När jag hade stängt av TV:n, hörde jag någon som stökade till på undervåningen. Jag och min kompis, Emma, skulle vara ensamma hemma hos mig hela natten, mamma var i Skellefteå, och skulle inte komma hem förrän i morgonkväll.  Vi bodde ganska nära en skog, och de närmaste grannarna bodde några kilometer ifrån oss. Det blev tyst i några sekunder. Emma vände och vred på sig, och började sedan snarka igen. Nu började det där ljudet igen, kraffs, kraffs, kraffs. Skulle jag gå ner och kolla vad det var? Tänk om det var en inbrottstjuv! Men varför välja vårt hus, som ligger så långt borta ifrån resten av staden. Nej, nu var jag tvungen att gå ner och kolla!

Jag smög försiktigt ner för den gamla trappan. Huset var gammalt, säkert över 50 år. Om det var någon där nere, hade denne nog hört mig vid det här laget, så mycket som det knakade när jag gick i trappan. Jag gömde mig utanför köksdörren och tittade försiktigt in.

Det var mörkt, endast skenet från månen lyste upp det lilla köket. Just när jag skulle gå in i köket hörde jag ett ljud igen, tydligare den här gången. Jag tittade noga runt i köket, och plötsligt flämtade jag till: Bakom det lilla bordet stod en kortväxt man och kollade på mig. Jag stelnade till, jag kunde inte röra mig. Jag var väldigt överraskad över att se den lilla gubben stå där och titta på mig, men jag var inte rädd. Jag kände ett lugn, han såg inte alls farlig ut. När han hade stått där i någon minut, tog han ett litet, osäkert kliv i mot mig.

-Frida? Frågade han.

Först stod jag bara och gapade, sedan jag nickade försiktigt:

-Ja, det är jag, sa jag tyst.

Han gick då fram till mig med snabba små steg, och drog mig i armen.

-Kom med, sa han.

Jag vet inte varför, men jag kände fortfarande ett lugn. Jag tog min jacka och gick med. Han drog ut mig genom bakdörren, ut på verandan och in i skogen. En bit in i skogen kröp han in under ett liten träd, och försvann! Efter att jag hade stått där i några minuter, stack han ut huvudet från hålet.

-Kommer du? frågade han mig.

Jag tvekade, men böjde mig ner och kände efter i hålet. Inget hände. Jag kröp då långsamt in i det. Det var en lång tunnel, så vi fick krypa en bit. Efter ett tag kom jag att tänka på varför han hade valt mig. Han hade känt igen mitt namn.

-Hur visste du mitt namn? viskade jag. Jag var rädd att något skulle hända, om jag pratade för högt.

-Din mormor sa det.

Jag fick en chock. Min mormor? Min mormor hade försvunnit när min mamma hade varit i min ålder. Jag hade aldrig sett henne, jag trodde att hon var död. Men så konstigt som allt redan var, skulle jag nog inte bli helt förvånad om hon levde, och kände en dvärg-tomte också. 

Precis när jag kröp där, åkte tomten ner i ett hål, och jag störtade efter.

/Carzi